Lycka!
Idag ska Titti komma förbi och fika lite, jag ska självklart bjussa på grannens goda Macarons! MUMS!!! Asgott. Tröck i mig tre stycken nyss, inte alls bra av mig haha. men då får jag inte fika nå ikväll. Jaja. En kopp te kan man ju ta liksom.
Jack har varit hos mamma o pappa i sävast idag och dom har varit ute på en långprommis! Vilka söta föräldrar jag har:) Så ikväll ska jag och Jack ge oss ut på en liten kortare runda tror jag. För jag måste UT!
I morgon är det vårdcentralen IGEN. Den här gången till en sjukgymnast. Ska kolla var jag har ont och så ska vi prova ut ett bälte åt mej som håller upp magen. Det ser jag fram emot, så man kan ta stavarna och jycken och he sig ut på en promenad nån dag. Utan att man ska ha ont hela tiden. Så det blir som najsit!
Nu ska jag ta och mysa ner mej här på soffan en stund. Se lite tv och sådär. Sen ska jag nog ta och plugga lite. I morgon ska jag börja sy på min mattepåse och göra den uppgiften klar. Idag orkar jag nog inte det, inte just nu iaf.
Hoppas alla har en bra dag:)
Den här veckan går vi in i vecka: 33!!!!! Det är inte länge kvar nu!
Vad skönt att du inte har diabetes. Hoppas det blir bra med bältet när du ska promenera :-) Oj vad tiden rinner iväg, spännande när lillprinsen ska komma ut :-) Kram
Snart är det dags! Kämpa på :D Det är så sjukt galet underbart när det väl händer. Och man fattar inte att det faktiskt var en liten söt bebis därinne hela tiden! :)) många kramar och hoppas bältet gör sitt!
Det är ju det som är så jobbigt att man inte vet innan hur det kommer sluta med förlossningen. Läste att det kanske blir snitt? Förstår om du blir besviken om det blir det, det var min största rädsla!
Angående förlossningen så var det 2-3 värkar före jag tog epidural som gjorde ont i hela mig. Men värkarna håller inte i särskilt lång tid, det är längre tid emellan man är typ som vanligt. :)
Du kommer förstå sen vad jag menar hehe.
Det som gjorde ont var helt klart när huvudet och kroppen skulle ut, man får pressa lite åt gången så man inte spricker liksom :S
Men det sträcker som tuuuusan i huden mellan benen och ja det känns, men inte heller dom krystningarna håller på särskilt länge, man tar paus och väntar på nästa värk och laddar. :)
det jag tyckte var bra var att använda lustgasen som en andningsapparat, alltså den påminde mig om att andas och att andas i takt = mindre smärta. När jag tog ett djupt andetag genom näsan tickade maskinen 3 ggr och sen samma när jag andades ut genom munnen tickade den 3 ggr. Så jag lyssnade mycket på det tickandet och koncentrerade mig på det när det gjorde som ondast. Sen gör det ibland så ont att man bara vill slänga masken och stönskrika haha. Men!! Det gjorde inte alls så ont i mig som jag trodde, men jag sprack inte ett dugg heller så det kanske är orättvist av mig att säga att föda barn var ganska lätt ändå ;)
Men känner du att värkarna gör mer och mer ont och gasen inte hjälper säg då till att du vill ha smärtlindring så du får det i tid. Det ska ju sättas rätt osv (om du nu vill ha det). Alltid hört att ryggmärgsbedövningen ska göra ont att få men nä det var bara stick (han stack dock fel och det tog 3 ggr innan det blev rätt plus att en punkt blev obedövad ca 10x10 cm så den fick Robert frenetiskt massera de sista 3 timmarna!).
Oh och jag bad robert filma/ta kort, kan säga att det ser något värre ut på bilderna än vad det faktiskt kändes! Haha usch ja :)
Puss å kram, var inte orolig bara andaaas! ;D
Oh, vad skönt att höra att det inte var diabetes. Och v.33? Shit, tiden går gaalet fort. Kram kram!
