.

Ja, på onsdag tar man sig ett välförtjänt jullov måste jag säga! Är klar med alla skoluppgifter och har skickat in 3/5. Så på onsdag kan jag skicka in dom sista. Det känns som bra.

Vad händer hos oss? Ja min hjärna är på högvarv vad det gäller bebsigrejjor. Så jag glömmer bort allt annat. Förlåt.
Men så är det. Man funderar uti NÄR VAR och HUR!? han ska komma ut... Man funderar uti amning å tuttar å fan å hans moster. Sen funderar man även uti om man har glömt nå? Jag måste skriva en lista, för annars kommer jag bli galen. Jag måste köpa den där skötväskan som jag så gärna vill ha, ska ta från mina undanstoppade slantar.
Något som e positivt dock är att jag sover! Åh jag får sova! Det är så skönt. Och det behövs! Har inte umgåtts med folk sen, ja jag vet inte när? Men jag har vari så trött och haft så mkt i skallen. Men jag hoppas alla förstår att detta är något som förhoppningsvis förbättras under år 2011- då ungen är ute och man kommit igång med det livet osv.

Julklapparna är snart inhandlade. Dock har jag kvar klapparna till mamma o pappa. Dom e svårast! Men jag tror jag vet vad dom ska få. Något som e lite tråkigt att ge, men jag vet att dom uppskattar det!

Haha mamma var så söt igår: "Jag vill inte veta när det är dags! Ni får ringa då han kommit ut". Jag tror att hon e lite orolig och nervös över det här. Men det är inte så konstigt, då hon födde mej var det inte direkt smärtfritt och hon höll ju själv på att stryka med. For real. Vad hade jag gjort utan henne? Usch:( TUR att läkaren var så duktig så att han räddade hennes liv.

I natt kommer jag nog att känna en del sorg i hjärtat... Och morgondagen ser jag inte vidare fram emot. Man bävar sig lite. Det är nu 3 år sedan Stella tog livet av sig... Det var nog bland det värsta jag har varit med om. Men hon har det bättre nu, jag vet det. Fast jag saknar henne, det gör jag. Jätte mycket! Hon var en sort för sig. Trots sina brister så var hon verkligen en person som fångade en del av mitt hjärta. Och hon kommer för alltid att finnas där, det är något som e säkert. Jag ler ofta då jag tänker på henne. Men då jag tänker på hennes val av avslut i livet så blir jag ledsen. Tänk att en person verkligen hatar sitt liv så mkt och inte finner någon mening med det? Så man väljer att ta sitt liv. Då måste livet verkligen vara skit. Det är inget jag ens kan föreställa mig, nog har man varit deppig och saker och ting har känts helt värdelöst och meningslöst. Men att ta ett sådant beslut som att ta sitt liv... Det förstår jag inte. Det tror jag få förstår.

Stella: Saknar dig massor! Men vi kommer att ses igen, även om det dröjer ett tag!