En tung dag

Idag har jag varit på Robins begravning. Jag bävade. Det känns så sjukt då man står framför spegeln och sminkar sig, fixar håret och väljer ut passande kläder... för er begravning. Där personer som står en väldigt nära, känner en oerhörd sorg. Jag visste inte vad jag skulle ha på mig, om jag skulle sminka mej? Löjligt att ha ett sånt problem då man ska på en sån "tillställning", jag vet. Men de var det som for i mitt huvud just då. Jag var sjukt nervös då jag kom till kyrkan, blev lite sen. Jag kände att jag vill inte, jag pallar det inte. Och ändå så kan jag ju inte påstå att jag stod Robin nära, men det var skräcken över att behöva se min bästa vän så ledsen, hela hennes familj. Jag var nervös över mina egna känslor och minnen från tidigare begravningar. Men det gick bra, om man nu kan säga att det gick bra... Begravningen var jätte fin. En av de finaste jag gått på. E´s lillasyster hade skrivit en jätte fin dikt som berörde mig så djupt. 

Dagen har varit tung idag, för många. Jag hoppas att alla tar väl hand om varandra. Livet är så skört och vi bråkar över så onödiga saker. Tänk på det.
  

Till minne av Robin


Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0