.

Ibland känns det som att jag befinner mig i en annan värld och står och tittar på alla människor utan att dom ser eller hör mig. Ibland känns det som att jag inte hör hemma nån stans. Hur gulliga och fina mina vänner ändå är så känns det bara så ibland. Jag vet inte varför? det ligger hos mig. Jag känner en stor förvirring. Det handlar väl om att jag måste finna mig själv. Är det kanske bara en svacka jag hamnat i. Jag känner mig tom. Känslorna är som ett virrvarr. Men varför ska det alltid bli såhär? Är jag rädd för att komma mina vänner nära? Eller kämpar jag så mycket att finna en nära vänskap så att allt bara brister? Jag vet att det stora ligger hos mig men kanske finns det en gnutta som ligger hos någon annan. Men jag skulle aldrig beskylla nån för att jag vet att det är hos mig det ligger. Men jag hade gärna viljat ha det bekräftat.

Jag tycker inte om smussel. Jag tycker inte om att känna mej utanför. Men som sagt, det hela ligger hos mig och det måste bli en förändring, men jag vet bara inte hur man gör.