.

I morgon är det två år sedan Stella valde att avsluta sitt liv med oss här på jorden.
Jag saknar henne massor. Ibland ser jag någon som påminner om henne, på TV eller på stan. Då känns det i hjärtat.
Stella var en underbar tjej. Trevlig och glad. Hon spred glädje i mitt liv och trots att vi inte känt varandra så länge så kom vi att under en kort tid, hamna varandra väldigt nära. Vi pratade om viktiga saker... om roliga och tråkig saker. Vi gick ut med hundarna tillsammans och lät dom springa lösa och leka. Jag saknar det.
Stella valde att ta sitt liv, hon la sitt liv i någon annans händer, lokföraren. Många säger att det är själviskt, självklart är det så, men jag klandrar henne inte. Jag vet att hon har det bättre där hon är nu. Men jag önskar att hon hade kunnat få det bra här.

Så liten och ensam i världen

Men ändå så otroligt stark

Utåt var du alltid glad

Men jag vet att på insidan var det kaos

Du klarade inte bördan mer

Orkade inte med förnedringen

Nu slipper du misshandeln

Det här var den enda vägen

Du såg din räddning

Du behöver inte gråta längre

Jag saknar ditt skratt men hör det inte

För du är inte här

Du har blivit fri

En underbar ängel