.

Jag läser en blogg och plötsligt känner jag en enorm sorg. Tidigare har jag endast kännt besvikelse, men nu är det en stor sorg jag känner. En sorg för att förlora någon jag tycker om och även en sorg över att inte bli trodd. Mitt humör pendlar mellan att vara arg och ledsen. Inte arg på personen. Utan arg på annat. Jag trodde att det skulle bli en vänskap att bygga vidare på, kanske en vänskap som skulel hålla resten av livet. Men så fel jag hade.  Tårarna är slut nu. Men jag känner i hjärtat att det är ett sår som sakta... väldigt sakta, kommer att läka. Jag ville inte såra dig, har aldrig velat det heller. Varför skulle jag vilja såra dig? det är det jag inte kan förstå. Har aldrig sagt något för att såra dig heller. Det enda jag kan säga är förlåt om det uppfattas som sådant. Men jag vill inte säga förlåt. För att jag vet. Jag vet hur mycket jag tyckte om dig. Och jag vet hur kul vi hade tillsammans.

I samband med all skit så har jag även fått en insikt i hur människor gör för att rentvå sig själva. Hur lågt man kan sjunka för att man själv bär på en massa. Men jag är ingen budbärare. Det här är mitt avslut Carro.