Jacks provsvar har kommit...

Idag ringde veterinären... Jack har kronisk, akut tjocktarmsinflammation.  Jag satt och började läsa på nätet men hittade mest bara om människor som har det och såhär står det:

Colitis ulcerosa (ulcerativ kolit, kronisk tjocktarmsinflammation) är en kronisk inflammation i tjocktarmen vars orsak ännu är okänd. Sjukdomen har beskrivits redan på 1700-talet, men den första noggranna beskriviningen är från år 1875. År 1902 gjorde man den första operationen pga denna sjukdom.

Sjukdomen kan drabba endast ändtarmen och tjocktarmen, den kan alltså inte förekomma i tunntarmen eller magsäcken. Ändtarmen är nästan alltid inflammerad i denna sjukdom, och ifall endast ändtarmen är drabbad kallas sjukdomen för proktit (ulcerös proctit, proctitis ulcerosa). Om sjukdomen dessutom utbrett sig till tjocktarmens vänstra del talar man om vänstersidig kolit. Sjukdomen kan omfatta hela tjocktarmen och man talar då om total kolit.

Den lindrigaste formen kallas alltså ulcerös proctit, och där är inflammationen lokaliserad endast till ändtarmen. Också denna lindriga form kan vara envis och kräva mångårig behandling, men orsakar inte några förändringar utanför tarmen (som ledbesvär, ögonbesvär), innebär inte någon ökad risk för cancer i tarmen, och blir nästan aldrig så allvarlig, att operation skulle bli nödvändig.

Sen står det även såhär:

Ulcerös är en livslång sjukdom. En del får enstaka attacker, hos andra kommer attackerna tätare. De allra flesta har dock ändå lång besvärsfria perioder.
Utvecklas ulcerös kolit i hela tjocktarmen och om man haft sin sjukdom i mer än 10-15 år så ökar risken för  tjocktarmscancer. Denna risk kan balanseras genom att man genomgår regelbundna undersökningar.

Hittade även detta:


Det finns hopp i mörkret!!! Jag har en hanhund på nu sju år, som har varit magsjuk typ hela livet, åkt in och ut på djursjukhus i alla år o jag har stampat med foten o bett dom reda ut det. Till slut när han var nästan sex år gammal, hittade vi en veterinär som gjorde en biopsi på samtliga tarmar o mage och fann fann kronisk ertrit och kolit. Med cellförändringar. Hon kunde inte säga om det var allergi eller om han haft en inflammation i tarmen som inte behandlats rätt. Snacka salta tårar man grät när man insåg att man nästan tagit livet av hunden med maten och allt.
Han fick kortison och antibiotika och andapsin (för magsår), och det gav fin fina resultat, han blev bättre och bättre, men kortisonet i sig är ju ett helvete at leva med.
Fick ett tips av en veterinär jag känner som haft en hanne med samma besvär att kastrera, vilket jag gjorde. Och detta hjälpte. Det plus en balanserad kost och att han alltid ska äta regelbundet. Och helt plötsligt började min magra krake lägga på hullet. Underbart när hunden hela sitt liv varit så mager att ryggraden kröker sig.
Numera äter han hemmalgat blandat med vanligt nutro torrfoder, och lite blodpudding och leverpastej som gottimums ovanpå (för att han måste äta) och är helt medicinfri sen fyra månader tillbaka. Han kan tom gnaga på märgben utan att bli dålig. Sen får han lite A-fil för magbalansen nu och då. Och det går utmärkt. Ibland blandar jag i lite i/d mjukmat, men vanlig cesar går lika bra för hans mage idag.
Men vet precis vad du går igenom med din hund, men säger då det att helt kört är det inte för han. Kan min stressputte klara sig utan medicin (men har inte vågat kasta kortisonet än, om han skulle bli dålig igen).
Men grunden för att han ska må bra är att han äter jämnt, minst två gånger per dag, så verkar han hålla sig frisk. Känns som en evighet sedan vi grubblade över en blodskitande hund som hade kramper i magen var o varannan dag. NU pinnar han glatt på, hoppar o leker o mår som en kung. Utan mediciner!!!:D Och han var ett ganska hopplöst dåligt fall från början han...



Hur fan ska det här sluta? På vissa sidor står det att det kan leda till cancer och på vissa att det inte är så vanligt. Oron som hade lagt sig är nu tillbaka och jag känner på mej att det kan vara kört. Jag har det på känn och jag hoppas att min känsla har fel... Jag vill att Jack ska vara frisk och må bra. Nu är han så glad och pigg. Men nu ska han sättas på kortisonbehandling och då blir det att han kommer att dricka jätte mycket och kissa massor. Jag vet inte vad jag ska göra...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0