Why?!
Varför mätte jag inte mig själv innan jag börja träna? Mage, lår, armar osv osv...
Jag undrar om jag tappat nå i vikt än? Vågen har stått störande jävla stilla! SKIT! Jag går typ 2 tim/dag! Det borde ju ge nåt? Och jag äter ju små barnportioner och nyttigare än nånsin?! Jag hade fattat om det stått stilla kring typ 78 kg eller nå sånt inte så här högt på 88 kg. Jag behöver liksom gå till frissan dessutom, så nu måste det hända nå! Och jag börjar bli jätte trött. Shit pommes asså. Det tar på krafterna att gå 2 promenader/dag ca 1 tim/promenad, plugga och ta hand om Wille och laga mat och hålla rent å fint hemma... Jag kan säga att tvätten ligger efter nå jävulst. Har en massa ren tvätt som jag måste vika in och dona på med. Men det orkar jag bara inte. Men det e välla som Helena säger "Bit ihop!" Jag har iofs blivit tjurigare än nånsin och den här gången ska jag fan i mej inte ge upp, för ger jag upp nu så kommer jag att hata mig själv livet ut. Och Wille får definitivt inget syskon om jag ska se ut som en köttbulle resten av livet. Jag tänker inte bli gravid igen om jag redan innan har en massa extra kilon att bära på. Det e för galet jobbigt för kroppen!
Idag har jag iaf tagit en paus i studierna men jag kör i gång i morgon igen. Dagen spenderade jag och Wille med att promenixa med vagnen och ett besök hos Madde och Lo:) Det var som mysigt. Skönt att få komma ut å prata med någon. Det e ju inte direkt så att det haglar besök här hemma från vänner. Vissa har förklarat och hör iaf av sig, men sen finns det TYVÄRR många som jag är väldigt besviken på. Hör varken av sig eller hälsar på. Ruggit dålig stil och det e inga som jag räknar som vänner längre. Så e det. E man så förbannat egoistisk och upptagen att man inte kan glädjas med sin vän som fått ett barn, det bästa som finns. Ja då e man ingen kompis i mina ögon. Men jag har hellre riktigt fina vänner än att ha en massa ytliga människor i mitt liv. Och jag e oerhört tacksam för alla underbara människor som jag har omkring mig, som bryr sig om mig och som vill ta del av mitt liv lika mycket som jag vill ta del av deras. Till och med så fick jag ett oväntat samtal av en gullig person som värmde mitt hjärta så enormt. Och det är en person som jag inte ens umgåtts med så mycket. Tänk vad glad man kan bli över ett samtal där någon bara ringer och frågar "Hur känns det att vara mamma? Hur mår ni?"
Det krävs inte så mycket mer än det. Och för många är det ju tydligen förbannat svårt.
Ajja jag ska inte gräva ner mej nå mer i det. Deras förlust. Dom missar att träffa världens underbaraste Wille (och det är nog det som sårar en mest, att dom inte ens vill träffa mitt barn.) men dom missar även en lycklig tid i mitt liv. Och något som e stort för mig.
Vad skulle jag göra utan alla fina vänner, älsklingen, Wille, Jack och min övriga familj. Mamma o pappa ställer upp så jag kan klara av att plugga. Ni är alla guld värda och Ni vet vilka Ni är. Sen om det e nån som tar åt sig av det jag skrivit ovan, så får det stå för dom.
Nu ska jag se Big Brother och sen mata Wille och sen blire sängen=)
Jag undrar om jag tappat nå i vikt än? Vågen har stått störande jävla stilla! SKIT! Jag går typ 2 tim/dag! Det borde ju ge nåt? Och jag äter ju små barnportioner och nyttigare än nånsin?! Jag hade fattat om det stått stilla kring typ 78 kg eller nå sånt inte så här högt på 88 kg. Jag behöver liksom gå till frissan dessutom, så nu måste det hända nå! Och jag börjar bli jätte trött. Shit pommes asså. Det tar på krafterna att gå 2 promenader/dag ca 1 tim/promenad, plugga och ta hand om Wille och laga mat och hålla rent å fint hemma... Jag kan säga att tvätten ligger efter nå jävulst. Har en massa ren tvätt som jag måste vika in och dona på med. Men det orkar jag bara inte. Men det e välla som Helena säger "Bit ihop!" Jag har iofs blivit tjurigare än nånsin och den här gången ska jag fan i mej inte ge upp, för ger jag upp nu så kommer jag att hata mig själv livet ut. Och Wille får definitivt inget syskon om jag ska se ut som en köttbulle resten av livet. Jag tänker inte bli gravid igen om jag redan innan har en massa extra kilon att bära på. Det e för galet jobbigt för kroppen!
Idag har jag iaf tagit en paus i studierna men jag kör i gång i morgon igen. Dagen spenderade jag och Wille med att promenixa med vagnen och ett besök hos Madde och Lo:) Det var som mysigt. Skönt att få komma ut å prata med någon. Det e ju inte direkt så att det haglar besök här hemma från vänner. Vissa har förklarat och hör iaf av sig, men sen finns det TYVÄRR många som jag är väldigt besviken på. Hör varken av sig eller hälsar på. Ruggit dålig stil och det e inga som jag räknar som vänner längre. Så e det. E man så förbannat egoistisk och upptagen att man inte kan glädjas med sin vän som fått ett barn, det bästa som finns. Ja då e man ingen kompis i mina ögon. Men jag har hellre riktigt fina vänner än att ha en massa ytliga människor i mitt liv. Och jag e oerhört tacksam för alla underbara människor som jag har omkring mig, som bryr sig om mig och som vill ta del av mitt liv lika mycket som jag vill ta del av deras. Till och med så fick jag ett oväntat samtal av en gullig person som värmde mitt hjärta så enormt. Och det är en person som jag inte ens umgåtts med så mycket. Tänk vad glad man kan bli över ett samtal där någon bara ringer och frågar "Hur känns det att vara mamma? Hur mår ni?"
Det krävs inte så mycket mer än det. Och för många är det ju tydligen förbannat svårt.
Ajja jag ska inte gräva ner mej nå mer i det. Deras förlust. Dom missar att träffa världens underbaraste Wille (och det är nog det som sårar en mest, att dom inte ens vill träffa mitt barn.) men dom missar även en lycklig tid i mitt liv. Och något som e stort för mig.
Vad skulle jag göra utan alla fina vänner, älsklingen, Wille, Jack och min övriga familj. Mamma o pappa ställer upp så jag kan klara av att plugga. Ni är alla guld värda och Ni vet vilka Ni är. Sen om det e nån som tar åt sig av det jag skrivit ovan, så får det stå för dom.
Nu ska jag se Big Brother och sen mata Wille och sen blire sängen=)
Kommentarer
Postat av: Sara
Du gumms! det är precis som du säger deras förlust!
och det ÄR jobbigt när man tränar så.. I BÖRJAN. det kommer bli bättre när du får dett a till en rutin. du anser inte att äta som jobbigt eller borsta tänderna? Det kommer !=) annars om du står mkt still länge har din kropp vant sig du måste CHOCKA DEN! det kallas chockträna. Gör interwaller 30 min ist det kan ge dubbelt så mkt tillochmed än dina 2 timmar.. Gör lite styrke ca 20 min och kör zumba .. Vi måste ju ta en myskväll ngn gång elle rprommis det funkar ju inte längre det här! vi behöver peppning båda två !! fortsätt det är NU som det gör skillnad på att gå fram eller back! Det är NU man INTE får ge sig!
Trackback
